Unga tankar om socialismen

Johan, Malin och Anders är tre unga revolutionärer som alla vill något annat än dagens klassamhälle. De har studerat marxismen-leninsimen och diskuterar ofta politik med andra ungdomar från diverse socialistiska kampförbund. När jag träffar dem för att prata om samhället i allmänhet och socialismen i synnerhet, har de tillbringat hela dagen på en konferens med Revolutionär Maoistisk Ungdom.

Varför vill ni ha socialism?

Anders är en 24 årig göteborgare som läser på Handels. Kapitalismen är omänsklig, menar han:

- I Sverige har vi till exempel privatiserat livsmedel. Mat är väl åtminstone det som man absolut inte skulle få privatisera. Alla behöver ju mat, hur kan vi tillåta att man tjänar pengar på att sälja det? Vad är detta för en värld, där människor profiterar på andras hunger?

Malin är 19 år och jobbar som skribent på Röd Proletär Debatt i Stockholm. Hon blir lika förbannad på att marknadens kortsiktiga och blinda vinstintresse går före mänsklighet, kärlek och solidaritet och ger exempel från sin egen arbetsplats:

- Jag måste vara på jobbet klockan 9 fem dagar i veckan. Ibland orkar jag inte gå upp 8:30, det är ju inte hållbart i längden. Det visar att vinsten står i motsättning till medmänsklighet.

Johan, en engagerad 23 åring som läser historisk materialism på GU, blir riktigt upprörd:

- Sveriges profitvänliga politik stärker de härskande klassernas makt och gör kampen mot dem allt svårare. På så sätt skjuter de upp det avgörande ögonblicket för arbetarnas frigörelse.

Det blir tyst en minut, så fortsätter Malin

- Är det verkligen rätt att suga ut människor så där? Är det verkligen rätt att profitörerna ska få agera helt hänsynslöst? Finns det inte andra vägar att gå för att organisera produktionen?

Anders håller med:

-Alla ska få vara med och bestämma, inte bara kapitalet. Egentligen handlar det bara om sunt förnuft.

De andra instämmer ivrigt.

Samtalet kommer in på vad socialismen skulle betyda mer allmänt för människor. Hur det skulle vara att leva i ett socialistiskt samhälle.

- Jag tänker mig att det skulle bli mer jämlikt i ett klasslöst samhälle, säger Anders. Enskilda individer kommer inte att kunna slå sig fram på kollektivets bekostnad. Jag tror att det blir en helt annan attityd i samhället.

Han fantiserar också om hur en helt vanlig dag skulle vara:

- Först åker man gratis buss till jobbet. Sedan jobbar man i fem timmar. Och när man har ätit i en gemensam matsal blir det fotboll med kompisarna.

Malin nickar instämmande:

- Man skulle kunna komma till jobbet och rösta på morgonen om vad som skulle göras under dagen. Det skulle bli en helt annan känsla av delaktighet.

Anders tillåter sig ett leende:

- Det skulle vara mycket roligare att gå till jobbet om man visste att det man gjorde gick till något bra. Det är lättare att arbeta om man vet att man gör det för sig själv och sina kamrater och inte för kapitalisterna.

Plötsligt försvinner Anders leende.

- Men det skulle de aldrig tillåta! De jävla borgarna!

Johan reser sig upp och dunkar våldsamt Maos lilla röda i bordet.

- Analyser av det moderna samhället leder oss till slutsatsen att det enda sättet att omskapa det kapitalistiska samhället till ett samhälle av fria arbetare är genom en våldsam social revolution, menar han.

Stämningen blir alltmer våldsamt och jag smyger mig försiktigt ut ur rummet. Och sålunda tar intervjun slut.

Av: Nima Sanandaji
nima.sanandaji@fmsg.org