Politiker som Gudrun Schyman och Per Garthon tycks se (vänster) intellektuella som de enda som är kapabla att tänka och vars uppgift är att rädda massan av okunniga undermänniskor som resten av mänskligheten representerar från sig själva. Detta ide är förstås väldigt tilltalande för människor, att se sig själva som helt enkelt högre stående än andra. Måhända är det kanske det främsta skälet att pseudo-intellekteella främst dras till socialismen hellre än liberalismen, för vilka denna smått fascistiska människosyn är främmande. Som liberaler inbillar vi oss inte heller att vi är smartare än andra människor för att de ser på dockusåpor, eller tror att vi har någon gudomlig mission att frälsa dem eftersom jag vi kommit på djupare insikter, omöjliga att nå för den stora massan.