Den viljolösa vanliga konsumenten är i vänsterns värld ett hjälplöst offer för storföretagens ohämmade reklam. Men hur ofta brukar du själv köpa en produkt som du inte vill ha bara för att du ser den på reklam egentligen? Just reklamexlemplet tycker vi är en tydlig illustration på hur vänsterns ideologiska terorier krockar med verkligheten. Visst kan reklam få dig att testa en produkt, men om du inte skulle gilla den, hur jävla stor är chansen att du skulle köpa den igen? Om nu vänstern på allvar tror på reklamens enorma krafter att styra människor, även i praktik och inte endast i teorin, kan de i så fall inte ersätta välfärdsstatens tvångsmetoder med reklam? Istället för att tvinga mig betala för östermalmarens operabiljetter eller försöka hindra oss från att röka genom höga skatter kan de väl använda reklam?